“Att döda ett barn” är en novell skriven av Stig Dagerman 1948. Novellen bygger på en rad parallella händelser av en man och en kvinna i en bil, samt ett barn och deras familj i en by. Läsaren får möjlighet att följa två separata berättelser som kommer att kollidera inom en snar framtid när barnet sedan skickas till grannarna för att låna socker till kaffet och bilen kommer till byn samtidigt. Resten av berättelsen skildrar föräldrarnas, passagerarens och, viktigast av allt, förarens moraliska skuld, som de kommer att få leva med resten av livet.

Berättelsen börjar bra, men efter några meningar kommer läsaren att upptäcka att ett barn kommer att dö, en händelse som nämns flera gånger i texten. Dessutom är den avskyvärda handlingen skriven rakt på sak: ”ty denna dag skall ett barn dödas.” Vidare använder författaren poetiskt språk och patosargument för att framkalla en känsla av nyfikenhet och sorg hos läsaren för att ett barn ska dödas.

Berättelsen berättas i tredje person och det finns ingen dialog mellan karaktärerna. Dessutom är “Sitt barns vita tänder” och “en lycklig man” exempel på yttre utseende som används i texten för att beskriva karaktärerna som är ovanliga för en dödshistoria och det får läsaren att undra varför barnet dog. Denna novell har dock en distinkt personlighet som är full av kontraster. “Det är den lyckliga morgonen till en ond dag” och “ett barn dödas i den tredje byn av en lycklig man” är två exempel på paradoxer som författaren använder. Vidare antyder den upprepade frasen “Det är ingen ond man” att en olycka som denna kan hända vem som helst.

Läsaren kan se händelserna som ledde fram till ett barns död genom barnets, hennes föräldrars och ett pars ögon på väg till stranden. Dessutom kan läsaren se eskaleringen som äger rum i berättelsen: 

Det är inte långt till Larssons, det är bara tvärs över vägen och medan barnet springer över vägen fram till den lilla blå bilen i den andra byn.

Medan föräldrarna väntar på att barnet ska komma tillbaka och tala kärleksfullt om honom inträffar olyckan. Denna beskrivning indikerar att eskaleringen har nått sin klimax: 

Ty så obarmhärtigt är livet konstruerat att en minut innan en lycklig man dödar ett barn är han ännu lycklig och inom en kvinna skriker av fasa kan hon blunda och drömma om havet och den sista minuten. i ett barns liv kan detta barns föräldrar sitta i ett kök och vänta på socker och tala om sitt barns vita tänder och om en roddtur och barnet självt kan stänga en grind och börja gå över en väg med några sockerbitar inslagna i vitt papper i högra handen och hela den sista minuten ingenting annat se än en lång blank å med stora fiskar och en bred eka med tysta åror.

Berättelsen lägger också stor vikt vid konsekvenserna av olyckan snarare än själva olyckan, eftersom det är konsekvenserna som har störst inverkan på människors liv. Även om bara barnet dog, indikerar denna beskrivning att de andra inblandade också var offer:

Ty det är inte sant att tiden läker alla sår. Tiden läker inte ett dödat barns sår och den läker dåligt smärtan hos en mor som glömt att köpa socker och skickar sitt barn över vägen för att låna och lika dåligt läker den ångesten hos en gång lycklig man som dödat det.

Vidare inträffar olyckan samma morgon, men man kan lära sig något som kommer att få långsiktiga konsekvenser:

… att han kommer att behöva år av sitt liv för att besegra den genom att skrika att det inte var hans fel. Men han vet att det är lögn och i sina nätters drömmar skall han i stället önska att få en enda minut av sitt liv tillbaka för att göra denna enda minut annorlunda.

Slutligen är “att döda ett barn” en kort men skrämmande novell. Ingen kan förneka att livsavgörande händelser kan inträffa på ett ögonblick och att olyckan hade kunnat undvikas om mannen hade kört långsammare. Därmed fungerar novellen som en påminnelse till läsaren om att även en god morgon snabbt kan förvandlas till en dålig dag. Vidare är det otroligt hur lätt det är att slarva i trafiken och hur förödande konsekvenserna kan bli. Sist men inte minst handlar det också om hur våra val, hur små de är, kan göra skillnad mellan liv och död.